1814-1875 French Jean Francois Millet Galleries Millet was the first child of Jean-Louis-Nicolas and Aim??e-Henriette-Adelaide Henry Millet, members of the peasant community in the village of Gruchy, in Gr??ville-Hague (Normandy). Under the guidance of two village priests, Millet acquired a knowledge of Latin and modern authors, before being sent to Cherbourg in 1833 to study with a portrait painter named Paul Dumouchel. By 1835 he was studying full-time with Lucien-Th??ophile Langlois, a pupil of Baron Gros, in Cherbourg. A stipend provided by Langlois and others enabled Millet to move to Paris in 1837, where he studied at the Ecole des Beaux-Arts with Paul Delaroche. In 1839 his scholarship was terminated, and his first submission to the Salon was rejected. After his first painting, a portrait, was accepted at the Salon of 1840, Millet returned to Cherbourg to begin a career as a portrait painter. However, the following year he married Pauline-Virginie Ono, and they moved to Paris. After rejections at the Salon of 1843 and Pauline's death by consumption, Millet returned again to Cherbourg. In 1845 Millet moved to Le Havre with Catherine Lemaire, whom he would marry in a civil ceremony in 1853; they would have nine children, and remain together for the rest of Millet's life. In Le Havre he painted portraits and small genre pieces for several months, before moving back to Paris. It was in Paris in the middle 1840s that Millet befriended Constant Troyon, Narcisse Diaz, Charles Jacque, and Theodore Rousseau, artists who, like Millet, would become associated with the Barbizon school; Honor?? Daumier, whose figure draftsmanship would influence Millet's subsequent rendering of peasant subjects; and Alfred Sensier, a government bureaucrat who would become a lifelong supporter and eventually the artist's biographer. In 1847 his first Salon success came with the exhibition of a painting Oedipus Taken down from the Tree, and in 1848 his Winnower was bought by the government.  Related Paintings of Jean Francois Millet :. | Shepherdess | Artist-s wife and children | L'Angelus | The Winnower | Spring,haymow |
Related Artists:
Antonio Parreiras
(1860 - 1937) was a Brazilian painter. Although much of his work was made up of historical and nude paintings, he expressed himself best in his landscapes, which combined European influences with those of his native Brazil. In 1883, Parreiras met German painter George Grimm, who taught landscape, flora and wildlife painting, while studying at Brazil's Fine Arts Imperial Academy. Grimm influenced Parreiras to move away from academic traditions of painting in favor of the direct observation of nature, free brushstrokes and luminosity. Parreiras traveled throughout Europe for a number of years, visiting many countries including Germany, Italy, and France, exhibiting his first female nude at the Salon in Paris in 1907. He continued to visit Europe after permanently returning to Brazil in 1914, and in 1929 received a gold medal in the Exposition International in Seville. Parreiras also founded the Plein Air School in Niterei, Brazil, and a museum holding many of his works, the Museum Antônio Parreiras, is also in Niterei.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
PALMERINO DI GUIDO
Italian painter active around 1300